Born Rebel

GAAAAAHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

åååååh, är på så satans jävla dåligt humör att man håller på att krevera.. vet inte vart man ska ta vägen eller vad man ska göra för att få utlopp av alla jävla känslor som fittar runt i kroppen...
irriterad på dom där jävla skåningarna som inte kan göra sitt jobb, irriterad på denna jävulska förkuldning från helvetet, irriterad på denna jävla skalle som inte för en stund kan låta mig vara utan måste komma som ett brev på posten och åter igen påminna om dess existens.. förbannad HELT KLART:.............

håller på att seriöst bryta ihop, fattar inte varför alla tankar ska snurra hela tiden, aldrig en lugn stund, bara ett mer eller mindre ekande av tankar..

jag saknar dig. fine..

och du, fast man inte vill ha med dig att göra, fast man inte har haft kontakt på evigheters evigheter så existerar du dock ändå, som en böld i arslet och gör dig påmind om att du finns i närheten... jag är less på detta... bli normal så man kanske kan få tillbaka dig nån jävla gång, annars kan du fara och flyga härifrån så man slipper bli påmind om dig och din existens..

tänk om man kunde vrida tillbaks tiden, stanna upp ett tag, ta en funderare och göra om vissa saker, fan va skönt de hade varit, fan va många spöken som skulle försvinna och framförallt, fan va många marddrömmar som skulle elimineras till intet.

trasig? ja de skulle man kunna säga.

nån som har superlim och är en jävel på att pyssla så kan ni ju få försöka laga mig.......

känslan att vara med någon som vill vara med en är underbar. bara att veta att en människa värderar en och bryr sig, som inte gömmer nått utan öppet visar/berättar vad den känner är någonting otroligt egentligen. känslan att tycka om någon som faktiskt tycker om en tillbaka är nog väldigt obeskrivbar.

man trodde att vissa saker va självklara, att det bara fanns en väg att gå. det är så skönt när nån kommer in i ens liv och slår sönder allt och visar att det faktiskt finns fler stigar på vägen än de man gått på de senaste åren. bara de att man kan öppet göra wtf u want är någonting många tar förgivet.

värdera dom människorna som betyder nått, som får dig att må bra och som tycker om dig för den du är, som inte är rädd att skrika så hela världen vet. ta tillvara på alla stunder som får dig att må bra och va med dom personerna som får dig att vara de bästa du kan vara.

man saknar inte kossan förrns båset är tomt och man vet sällan vad man har förrns man mister det.

im done with all that. ive done everything and more. im tired of fooling around and i dont wanna have the insecurity ive had all my life. im done. over. im trying everyday to be a better person, but i wouldnt have succeded without the people that always make me wanna be better and makes me wanna fight my fights.

jag kommer säga nått jag inte sagt på länge länge länge; jag mår BRA!

over and out.

jaha..

um, nytt år igen. denna gången känns det som att året iaf kan föra med sig någonting gott!
förändringar kommer ske/har skett som för en gångs skull är positiva, och inte bara en massa negativt jävla dravvel.. SKÖNT!

sometimes i just feel like smacking ur ass... i dont understand wtf ur doing or what u want. u knew what would happend when u left, ou knew everything and still u try to make me feel guilty? i dont understand that...

so whats new rly?

inte så mkt. året börja bra med nytt intresse, massor med roliga aktiviteter och ja, förhoppningsvis personliga förbättringar/förändringar. känns bra!

over and out.

jag vet inte vad jag ska säga... har aldrig varit såhär förvirrad i mitt liv.. vet egentligen inte vad jag ska ta mig till... allt bara snurrar snurrar runt runt runt och tårarna sprutar.. jag försöker hålla min mask, försöker att sluta tänka, att inte känna, att inte bry mig, men jag lyckas inte... allt är bara kaos..

många säger hela tiden att man gjort rätt, att det inte kunde bli annat.. men varför känns det så satans jävla fel då? det kan inte vara rätt om det bara känns fel... de är inte logiskt..

du.. ja du din lilla filur.. va fan har du gjort med mig egentligen? vad är det som händer??! jag fattar ingenting... allt är bara, snurr...

vet inte när man ska prata, så jag är tyst. folk ser men jag låtsas som ingenting. men man försvinner, bort bort bort till någon annanstans och man inbillar sig själv att ingen ser, att ingen vet. att alla lever i den lögnen man lagt upp till sig själv. att man är stark, att man orkar, att man inte bryr sig, att allt är bra.. men vem fan lurar man egentligen???.... jag blir så less.....

less på mig själv, less på att känna, less på att tänka...

fan va skönt om allt bara kunde ta slut.

huuum.... man kanske måste ta och döva känslan av rastlöshet och kanske förflytta fötterna tillbaka till dess rötter och röra på sig åter igen? många funderingar på gång igen. men men .. vi får väl se vad som händer.. skulle ju iofs vara ganska ..... um, trevligt eller kanske bara bedövande från allt annat? eller en flykt, välj själv.

jag hatar feber.. nått satans cp-virus som rullar just nu som man inte blir kvitt med... >< skönt att man måste knarka värktabletter som en idiot för att orka med dagarna, men men, det som inte dödar, det härdar har jag hört....

annars?

som vanligt, more or less.. finns inte mkt att säga. allt handlar om tid, som vanligt.. märks väl inom en snar framtid hur allt faller på plats. bara vänta och se antar jag.

over and out.

precis just idag har jag insett hur mkt jag saknat att sitta och lira gitarr.. hur gitarrspelandet verkligen kan få mig på andra tankar, släppa aggretionerna, känslorna och bara få vara tom för en stund. slippa fundera och slippa tänka. så jävla glad att jag skaffa mig en gura! märks dock att man e en rookie igen, fingrarna ömmar efter 3 låtars spelande :P haha, skulle aldrig palla konstant lirande i 1 timme som de va när man gick i plugget :P jaja, lite övning så e man back on track. behöver jobba på fingrarnas förflyttelseförmåga iaf :P

less som FAN på att vara sjuk iallafall... DRYGT! håller på att få damp på lägenheten iaf...

nä, inget mer att säga förutom det jag redan sagt och en sak till; FOLK.....

thats it.

oj, vad ska man säga? länge sen man satte sig ner och skrev... både på gott och ont.. sommarn har varit som den brukar, arbete och sen semester med massor att göra. träffar, njuta osv.

ibland så saknar man den där tryggheten man hade förut. ibland så känner man sig som att man är den enda i världen. allt man ser snurrar förbi en så snabbt att man inte hinner reagera. man är ensam och utsatt. utan stöd, hjälp. man vet inte om man vågar gå framåt eller om man ska stå kvar, väntandes på att någon kommer, tar en under armen och går framåt tillsammans. man undrar, vad ska jag göra? vad ska bli av med mig? drömmar som snurrar, tid som tickar. hur länge ska man vänta, hur länge ska man undra?

min värld skiljer sig uppenbarligen mycket från andras. vad jag anser är självklart existerar knappt hos andra och man blir förvånad varenda gång.. ibland så undrar man vem det är fel på, mig eller andra? frågor, funderingar och tankar på hur andra egentligen resonerar, om de verkligen bryr sig om va de gör mot andra. eller så är det jag som är överkänslig. som hela tiden funderar flera steg innan jag gör nått, dels för att andra inte ska bli besvikna och dels för att alltid försöka hjälpa andra som frågar. ibland undrar man när man ska börja säga nej. nej, jag orkar inte, vill inte..

folk säger att man ska vara egoistisk, tänka på sig själv och sätta sig själv främst. så fungerar samhället, och se hur bra det går.... förstår inte det resonemanget. vad vinner man på det? hur roligt är det? tillslut så kommer man stå där själv och undra varför alla har gått sin väg. varför ingen svarar och varför ingen orkar. dags för en funderare kanske?

de är läskigt hur tiden springer iväg och man stannar upp, inser att fan, va tog de senaste året vägen?? sjukt...

sometimes i wonder how you think. sometimes i wonder whats going on in your head. some things are so obvius but somehow you still can't see. i wonder if its because you dont wanna do it, or its because you dont see things the way i look at em. in my world thouse words means something, more then just the obvius. for me its a big deal saying them, and for me it means "hey, you are the one i want to be with and now, its not you and i, its us". for me it means so much more.. its a way screaming out in the world that we are we. and its on. for me its a new start, a step into the future. a way to build up something new.
i know, god knows i know, that you are afraid of things moving on to fast. but im gonna tell you something i havent said before. it wont. i dont wanna rush in, ive been there, done that and i just want to move slow. sure, some things are going to be different, but to be honest, its only one thing and that is that its "us". nothing more. i will never do thouse things you are afraid of, and i can promise you i never gonna be that one you are afraid of. thats all i can say..

många tankar, funderingar. långa nätter, långa dagar. allt för att vara sysselsatt och slippa med allt som hela tiden händer, slippa bry sig och framförallt slippa känna. ibland kommer dock verkligheten ikapp och man får den där hästsparken i magen som man steppat runt för länge... ibland lär man sig aldrig och nej, man vill inte det heller..

musik, musik, musik. tacka fan att det finns musik. man låter sig känna lite, både bra och dåligt och man kan precis släppa ut tillräckligt för att inte explodera. sen återgår man till sin mussla, smackar på leendet och låtsas som att ingenting har hänt och att allt är lycka och solsken. haha, vem fan behöver skådespelare när vi alla är det i vårt dagliga liv?

man spelar för att inte visa och man spelar för att andra inte vill veta.

ni som säger till era barn; när ni blir vuxna får ni göra vad ni vill, ni bestämmer själva över era liv. ni har FEL! wake up, det kommer alltid vara andra som bestämmer över dig, du kommer aldrig själv kunna bestämma över allt du vill. sorry men så är det. deal with it...

en dag, då kommer jag visa att jag bestämmer. när det gått tillräckligt långt och när jag ledsnat ordentligt. då kommer ni får se vem som bestämmer.

är det värt allt slit när allt kommer omkring?


känns som vanligt.. vet inte nått slut på detta dilemma. vad man ska göra, hur man ska vända sig, vart man ska gå, vem man ska lyssna på.

no matter what i do i am the reason that everybody sink. i am the reason for everybodys sorrow. i am the one everybody get angry on and blame altho i havent done anything. im only good when things need to be fixed or sort out problems. and afterwards im like dust in the wind.

lustigt hur alla rykten tar spinn.

färgerna försvinner, jag ser bara grått och svart, men spökerna besöker mig natt efter natt. jag ville ha ett slut men det bara fortsätter. kampen mot ångest genom sömnlösa nätter. jag blundar och hör hur mitt hjärta bankar. jag svettas och jag slåss mot självmordstankar. hela skiten känns hopplöst, varför kan det inte vända. alla tankar håller på att driva mig till vansinne, tittar tillbaks men hittar inga goda minnen. färgerna försvinner, jag ser bara grått och svart.

iaf.

va till bilfirman idag för att kolla på mina grillar som skulle ha kommit dit, och då förmodade jag självklart att man kunde titta hur dom såg ut på bilen men attans på mig, så var definitivt inte fallet då pärlan stod helt nerplockad och bara EN grill hade kommit hem... sen har idiotfanskapet mage att tycka att det inte va så stor skillnad på grillarna, och var tillochmed duktigt och pekade ut skillnadet och då tyckte jag; då är dom ju inte samma, ELLER HUR?!.... förbaskade puckon........ ska bli så skönt att skriva över bilen när allt detta är klart så man slipper strula i 3:e hand som en idiot när folk inte ens kan fixa nått........ pärlan ska iaf komma hem denna vecka och det TACKAR vi för... men med min vanliga tur kommer de väl inte heller ske...

tillbaka till talesättet.

har fixat till bristerna som jag irriterat mig över, åter igen, om folk har saker som yrke, ska man då inte genomföra saker 100% eller har jag missat nått?? aja, får se om jag kunnat rätta till detta, så jag slipper ett irritationsmoment.

sen har jag kommit fram till en annan sak.

ska du jämföra mig med någon, var vänlig och jämför mig då med någon som är lik mig och inte med en psykopatisk idiot som är lika intelligensbefriad som ett godståg... kan inte direkt påstå att det ger en så bra inblick om vad sanningen egentligen är eller ligger till....

nä.

nu ska jag försöka med att vända humöret genom att forsätta spela denna återfunna dänga som ska gå på repeat resten av dagen/kvällen.