Born Rebel

ja... tänk att man inte kan vara utan denna jäkla musiken.. visst, det är både på gott och ont.

 

satt och kolla på filmen "la bamba" ikväll, mkt bra och mkt bra musik..

tragiskt bara att några av de största gick en sån hemsk väg till mötes

och dessutom samtidigt utan att kunna ge världen de mesta de kunde ge av sin musik..

tänk om de fortfarande hade levt.

 

sitter just nu och redigerar massa spellistor och shit vilka gamla godingar man hittar. man hittar även låtar som har så många minnen, minnen som gör att man knappt orkar spela dessa... som t.ex.

 

 

 

 

 

 

 

 

så egentligen, varför skall man se till att plågas med de man inte vill lyssna fast ändå saknar så det gör ont? varför har man kvar låtarna och framförallt,

hur kommer det sig att man skapar sig sånna minnen med musik som gör att ett par få toner gör att man antingen blir så glad så man hoppar omkring,

ledsen så tårarna sprutar,

saknad så hjärtat spricker eller ilska så saker flyger..

fashinerande kanske men många gånger mkt irriterande...

 

det som dock är mer irriterande är att man inte kan

lyssna på musik utan att assosiera saker,

texter verkar handla om en själv och ibland tror man att

det är någon som står och berättar ens liv....

 

 

 

nä usch. finns inget annat än att sammanfatta alla förvirrade tankar, känslor, minnen osv.

 

usch!