R.I.P
Nu har du lämnat oss och gått vidare
Jag hoppas att du har kommit till ett bättre ställe, dit du velat
Tårarna rinner ner för mina kinder och saknaden efter dig kommer vara enorm
Du har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta
Stegen för att orka vidare genom detta kommer vara tunga
Varför lämnade du mig?
Hoppas att du ser mig och ser saknaden
Hoppas du förstår att jag älskar dig
Ingen kommer kunna fylla upp din plats och det kommer alltid vara ett tomrum inom mig
Varför skedde detta?
Tids nog kommer vi återses, dock inte än
Hoppas att du fått ditt lugn
Hälsa Sandra från mig
Älskar dig vännen.
Anna Isaksson
Kärlek.
Hyllning.
Vill hylla dig min Bror för musiken du gör, texterna du skriver och modet du har.
Nothing looks quiet the same..
tankar.
människans onda vän.
tankarna snurrar just nu, högvarv, hela tiden. in och ut, ingen ordning. hur ska jag kunna reda i röran? vad ska jag göra för att slippa dom. fler och fler, varje dag, bra-dåliga omvartannat. snurrande, spinnande, slitande, förtärande, glädjande.
känslor.
känslor fram och tillbaka. äkta, oäkta, vad är sant och vad är falskt? hur ska jag veta. sliter, viskar, förvillar och säkerställer. vad är rätt och vad är fel? när ska bitarna i pusslet läggas på plats så ordningen kan komma tillbaka?
förvirrad. mycket förvirrad.
oro, sorg, ilska, hat, kärlek, förtvivlan.
lugn?
total kaos.
morgonen ser olika ut i vilket ljus man hittar igenom.
fasader. skepnader, vålnader. monster. minnen och känslor.
trodde dom vart borta, försvunna, del av det förflutna.
jagad. hemsökt. vilsen.
besvikelse..
längtan, saknad.
less
försvunnen och aldrig återfunnen
existenslös
Ath..
Var inte rädd för mig, jag är så rädd för dig
jag går på glödande kol
Lyckan kommer, lyckan går, dom säger
tiden läker sår
Jag släcker lampor, jag öppnar fönster
letar efter mönster
Jag kommer aldrig, jag kommer aldrig, kommer
kommer aldrig komma hem
Flyktsoda, ta mig i land
sätt mig i brand, ibland ibland ibland
Flyktsoda, ta mig i land
sätt mig i brand, ibland ibland ibland
Var inte rädd för mej, jag är så rädd för dig
sluta fråga hur jag mår
Precis som vanligt men försöker ändå
fast jag har öppna sår
Jag slickar pärlor, jag äter mänskor
stjärnor gnistrar ner i ett hål
Jag kommer aldrig, jag kommer aldrig, kommer
kommer aldrig komma hem
Flyktsoda, ta mig i land
sätt mig i brand, ibland ibland ibland
Flyktsoda, ta mig i land
sätt mig i brand, ibland ibland ibland
livet.
när man träffar nya människor börjar man automatiskt leka "100 frågor". när man gör detta för att få en bild av hur den andra personen är så börjar man tänka på sig själv, saker man gjort, saker man ångrar, saker man saknar och saker man bara vill glömma bort. alla upplevelser och känslor som man har varit med om under årens lopp, saker man har gjort, sett, människor man har träffat.
allt detta formar oss till de vi är idag men ibland kan jag undra om livet alltid handlar om den hårda vägen, den väg jag har vandrat i mina dar, eller om det faktiskt finns en mjukare väg som kan lära upp en till samma person man är. visst, man ska egentligen inte ångra nått för man lär sig någonting av varje situation men jag tycker dock ändå att vissa saker skall man inte behöva gå igenom, saker ingen människa förtjänar, inte ens de som man ogillar.
varför är det dock att vi alltid lär bäst den hårda vägen? och varför är föräldrar nuförtiden otroligt överbeskyddande, lixom vadå, man lär av sina misstag, annars förstår man inte vad det handlar om. nu säger jag inte att man ska testa allt, självfallet inte, men man måste ändå låta sina barn leva och känna på hur verkligeheten är.
sen förstår jag inte dom som psykiskt misshandlar sina barn, säger hur värdelösa dom är m.m. vad hjälper det? visst, jag kan förstå att man som förälder har sina åsikter om vad man vill att sina barn ska bli i framtiden, men varför gör man detta mot ett barn som är vuxen? jag fattar inte. sånna människor borde man få lära en läxa. hatar när folk inte har vett att betee sig och vadå, nu är det en vuxen person vi pratar om, borde man då itne veta bättre av åren man levt och vandrat på denna jord, sakerna man själv begått och alla misstag som man gjort.
varför måste alla människor hela tiden ha en framtid utstakad åt sig, en väg att gå?
i det stora hela spelar de ingen roll vad vi vill och tycker, ödet spelar oss spratt och puttar in inviderna på den vägen de är menade att vandra och hur mkt åsikter vi än har dom detta kan vi faktiskt inte påverka det ett dugg.
iaf. idag har jag fått manikyr, otroligt skönt faktiskt att bli lite ompyssland, tack snälla johanna för det :)
sen sov jag dåligt så ja e nog lite allmänt bitter idag, men nån måste ju vara det också.
hoppas jag kan somna på morronen när jag kommer hem utan alla tankar som snurrar runt i skallen och gör mig vansinnig.
ljuset i tunneln, kan du fan inte snabba på att komma hit nångång, jag är OTROLIGT less nu på detta.... ><
när slutade allt vara så lätt och bara blev komplicerat?
over and out.
musik.
musik ger minnen också, låtar man delar men vänner som får en att tänka på dom, låtar som gör att man tänker på den man älskar, låtar som man får en att tänka på de som inte finns bland oss längre.
musik hjälper oss i allt enligt mig, de är våran egna healing som får oss att orka när det är tung, får oss att må bra vid motgångar, peppar oss vid beslut ja allt.
undrar om vi skulle kunna överleva i dagens samhälle utan musik?
jag vet iaf att jag inte skulle klara mig utan musik, det är min drog, mitt stora beroende. kan man verkligen vara lycklig utan musik? nä, ja tror fan inte det.
Låtar med minnen, otroliga låtar
The Boppers- Sugar baby love
Daughtry - No suprice
Iron maiden - run to the hills
Metallica - Nothing else matters
Glee - Dont stop believe
The Boppers - Why did u break my heart
The Boppers - Gonna find my angel
The Boppers - Kissing in the moonlight
sen finns det många fler, men tänker inte räkna upp alla.
lyssna och njut
over and out.
shit happends.
"tråkiga saker händer och det finns ingenting som du kan göra åt det, rätt?"
- Rätt.
"Fel! När problemen hopar sig pysen vänder du ryggen åt dom."
inte mkt som har hänt egentligen. helgen har varit lugn, vart hundvakt. åkte sen på sönda morron o hämta äckliga bror o jenny som va bruna o härliga. vill också =(
sen övertalade jenny mig att åka på grönby, hitta en fin kofta o ett par snygga stövlar som blev mina kompisar :)
idag, tja, sova o nu jobbar man natt. helt underbart faktiskt =)
helt otroligt egentligen att man kan hitta vänner på minst anade ställen, riktigt kul, och riktigt förvånande när det väl händer.
veckan kommer typ bara ske av sova o jobba, tre nätter att slå ihjäl den här veckan o sen blir de nog träning, ev svampplockning o marknad på lördag, hoppas på fint väder!
mess with everything u want 2 but stop messing with my head.
sugen på att dra, sällskap på vägen?
over and out.
nuet och framtiden.
alla verkar skaffa barn just nu och rusa in i framtiden, känns som att man själv bara står stilla och tittar på medan livet flyger förbi en. jag vill göra saker med mitt liv men tiden verkar inte finnas där.
ta personalmötet idag, en kollgea "det verkar som att ingen har ett klart mål med varför vi är här, vi har inget gemensamt mål som vi jobbar mot och därför tar en liten skitsak 20 min för oss att diskutera" och jag fick verkligen en tankeställare. vad gör vi, varför gör vi som vi gör och vart vill vi komma.
detta kan verkligen återspeglas med livet, vad gör vi, vad vill vi och vart vill vi komma? om vi har drömmar, mål, visioner ect, varför tar vi inte tummen ur arslet och gör någonting åt det? varför är det altid så svårt att komma igång med att förändra?
detta stämmer in på mig iaf, med många beslut som jag har gjort eller varit tvingad att göra, men när man väl kommit igång går de jävligt lätt att nå sitt mål.
min stående fråga är dock, varför RUSAR man in i framtiden? varför är framtiden så mkt bättre än nuet? vi har ingen aning om vad som komma skall men ändå är hela vår focusering, våra mål grundade på just framtiden. när förlorade man nuet och började oroa sig i förväg?
nu va kanske barn ett dåligt exempel att ta då de flesta som känner mig, eller snarare alla, vet att jag inte vill ha barn men de är en bra sak att ta upp då barn verkligen är någonting som förändrar ens liv, vardag och all man känner till otroligt drastiskt och på en gång.
"spelar man så vinner man inget", nä det är sant det också men för att spela måste man vara beredd på att förlora och är verkligen instatsen jämnlik med risken kan jag undra. varför måste man alltid ha tillgångar på diverse för att kunna göra en förändring och hur ska man kunna förändra eller komma till sitt mål då man inte har tillräckligt för att satsa?
jag tycker dock att vi alla gör fel. vi är för framtidsmedvetna för att inte kunna sitta tillbaka, leva i nuet och njuta av det som sker. vi måste hela tiden ligga steget före eller helst två steg. jag har aldrig varit bra på att planera eller heller svara på frågan "vad gör du om 5 år? var ser du dig själv om 5 år?" hur FAN ska jag veta det? jag har väl ingen aning om vad som kommer ske och saker hinner förändras efter vägen, vafan. bara för att jag vill någonting nu behöver inte det betyda att jag vill de om 1 år.
är det samhället som har gjort oss så framtidspräglade eller har vi bara flytit med strömmen?
dock säger jag att det inte är någonting fel med att planera sin framtid, absolut inte, men man måste nog ständigt påminna sig själv att det faktiskt är nu vi lever och inte då, vad som är då, är då och inte nu.
over and out.
