mörker.
alla känslor som existerar är tomma skal ståendes i mörker som inte vill försvinna. att leva i nuet utan att se tillbaka är omöjligt. att sluta oroa sig utan att med säkerhet veta att man inte behöver är omöjligt.
jag vet inte vad jag ska känna, tycka eller tänka. allt känns så meningslöst och livet bara flyger förbi medans man står som åskådare vid sidan och hänger inte med. var har alla dagar tagit vägen? var har tiden som varit försvunnit? var har allt som har varit så självklart börjat i gråskala och inte svart på vitt?
oroskänslorna kommer som vågor på havet, ingenting man kan göra åt och heller inte ignorera då man sitter där i en eka utan åror och undrar var man komma skall.
jag vet itne vilket ben jag skall stå på, vilka tankar jag skall tänka och vad jag skall känna. allt känns så hopplöst just nu. som att man står på kanten till avgrunden och inte kan påverka hurvida man kommer att falla eller ej då beslutet inte ligger i ens egna händer utan någon annans. jag vet itne vad jag skall ta mig till.
man mår som man förtjänar sägs det, men vad har jag gjort som har förtjänat detta? antingen är de det ena eller den andra, när ska allt ta slut? när ska man kunna sluta focusera på andra och börja tänka på sig själv? när ska allt lösa sig och orosmolnen försvinna genom fönstret?
människor man trodde fanns där ger en ett slag i ansiktet. jag trodde inte detta om dig. jag hade inte en aning. jag hoppas att en dag kunna förstå varför men på något vis känns det som att det redan är för sent. annars skulle jag har vetat vid detta laget varför, men inga svar på frågor jag har ställt har blivit besvarade och jag befarar det värsta, att detta en dag skulle vara slutet för oss, vi som aldrig skulle skiljas vad som än hände. uppenbarligen har klyftan blivit så stor att det inte räcker när bara en av oss sträcker fram handen. denna gången vet jag iaf att det itne felade på att jag inte försökte, det felades på dig.
bitter. jag känner mig bitter, arg ledsen och upprörd. allt händer på samma gång och nån gång ska även jag få ventilera av mig. men faktan ligger framme på bordet men jag undrar om du kan lägga ihop två och två, memorera och kategorisera, ordna upp i kaoset.
detta slag är förlorat och jag hoppas att vinnaren snart träder fram så mina frågor blir besvarade och kanske även jag kan få lugn.
jag vet inte vad jag ska känna, tycka eller tänka. allt känns så meningslöst och livet bara flyger förbi medans man står som åskådare vid sidan och hänger inte med. var har alla dagar tagit vägen? var har tiden som varit försvunnit? var har allt som har varit så självklart börjat i gråskala och inte svart på vitt?
oroskänslorna kommer som vågor på havet, ingenting man kan göra åt och heller inte ignorera då man sitter där i en eka utan åror och undrar var man komma skall.
jag vet itne vilket ben jag skall stå på, vilka tankar jag skall tänka och vad jag skall känna. allt känns så hopplöst just nu. som att man står på kanten till avgrunden och inte kan påverka hurvida man kommer att falla eller ej då beslutet inte ligger i ens egna händer utan någon annans. jag vet itne vad jag skall ta mig till.
man mår som man förtjänar sägs det, men vad har jag gjort som har förtjänat detta? antingen är de det ena eller den andra, när ska allt ta slut? när ska man kunna sluta focusera på andra och börja tänka på sig själv? när ska allt lösa sig och orosmolnen försvinna genom fönstret?
människor man trodde fanns där ger en ett slag i ansiktet. jag trodde inte detta om dig. jag hade inte en aning. jag hoppas att en dag kunna förstå varför men på något vis känns det som att det redan är för sent. annars skulle jag har vetat vid detta laget varför, men inga svar på frågor jag har ställt har blivit besvarade och jag befarar det värsta, att detta en dag skulle vara slutet för oss, vi som aldrig skulle skiljas vad som än hände. uppenbarligen har klyftan blivit så stor att det inte räcker när bara en av oss sträcker fram handen. denna gången vet jag iaf att det itne felade på att jag inte försökte, det felades på dig.
bitter. jag känner mig bitter, arg ledsen och upprörd. allt händer på samma gång och nån gång ska även jag få ventilera av mig. men faktan ligger framme på bordet men jag undrar om du kan lägga ihop två och två, memorera och kategorisera, ordna upp i kaoset.
detta slag är förlorat och jag hoppas att vinnaren snart träder fram så mina frågor blir besvarade och kanske även jag kan få lugn.
