struktur.
ibland blir man faktiskt mållös. ibland blir man faktiskt chockad, och ibland kan även jag bli tyst. idag, i morse hände det. det man trodde att man aldrig skulle få uppleva på jobbet. snacka om att man blev chockerad. mållös och tappa all fattning för en stund. fick verkligen fundera flera gånger innan man kom på hur fan man skulle lösa situationen. helt galet, HELT galet, urspårat, ja kalla de va fan som helst men onormalt, svar ja.
andra gånger stannar man till och tänker; jaha, nudå? vad ska hända nu? vad skall ske?
tiden bara rusar förbi och man kommer på; fan, har det verkligen gått så här lång tid? hur fan hände de och varför har jag inte märkt nått? snacka om att man blir blind i verkligehetens centrum och att man är så van att köra allt på rutin, utan att tänka, utan att känna. men när någonting, nått element kommer och stör den balansen, då inser man, då SER man, då tänker man och då upplever man. snacka om att man får "aha"moments lite nu och då. ibland nödvändiga och ibland, ja då hade man helst av allt sluppit allt. velat vara kvar i sin trygga bubbla och låtsas som ingenting. slippa minnas. slippa förstå och framförallt slippa fundera.
selektera tankar, känslor och upplevelser. kategorisera, organisera och sortera. fack för fack, mapp för mapp tills allt ligger prydligt och i ordning. kaoset uppfinner sig kanske inte då? jag menar, ghandi, upplever han kaos? typ gurun av lugnet själv? nja, kanske inte. eller?
vet du, ibland behöver du vara lite mer norrländsk i dina tankar. "de löser sig" man ska int stressa osv. ibland behöver du nog bara slappna av. lägg konsekvenstänkandet åt sidan och bara; jaha, nä men he ordnar vi. int jere någerst anne än å fix he. dont worry, abt a thing, caus every little thing, gonna be allright. den frasen borde du ha med dig, memorera och strukturera efter. "this is gonna be a bumpy ride", och det stämmer. livet är fullt av de, och de e bara att go with the flow och lösa dom eftersom. allt går att lösa och allt slutar inte i kaos :) varför stressa när man kan vara lugn? och du, ta inte till ditt katastroftänkande för snabbt, utan ge det lite tid. allt bryter inte ut i kaos/konflikt.
ibland undrar jag verkligen om jag ska säga nått alls överhuvudtaget eftersom att jag inte direkt kan påstå att jag alltid lever efter vad jag predikar om. visst, jag försöker, hela tiden men vissa saker, de går bara inte. man fastnar i sin egna sprial. men sen å andra sidan vet jag ju också att jag är bättre på att hjälpa andra med deras svårigheter än att ta tag i mina egna. lost in paradise or whatever.
i am a highway man, on the road again.
hm, fundersam blev jag. nu när jag vet att de jag ställer kommer fram men utan att bli besvarat. kan jag inte säga att de är utan att få gehör för det fick jag nog, på sätt och vis. men ah, hm.. lurigt och snurrigt blev de nu iaf.
förväntansfull(?)
dagens låt;
Enjoy!
