minnen.
ibland så undrar jag, vem rastar jag egentligen, owe min bil eller mig själv? jag menar, sitta i bilen, lyssna på musik och bara köra, inget mål, ingenting. hamnade nästan i tierp åt ena hållet och åt nästa blev de knivsta. egentligen väldigt konstigt att man kan bli så förlorad, så omedveten men ändå fullständigt där i nuet, i verkligheten men ändå så långt långt borta från tid och rum.
gick igenom cd-casen från bilen, massa skivor som är totalt förstörda som ja lagt in i datan istället. minnen, så otroligt mkt minnen. låtar kan verkligen ta fram det bästa ur en och även det värsta. då man vet vad man gjorde exakt då man lyssnade på en sång, precis vem man va med, vad man tänkte och hur man handlade. egentligen väldigt konstigt. då musiken är så abstrakt, att den verkligen kan hålla fast någonting så starkt som ett minne. intressant helt enkelt.
varför ska vi egentligen ha minnen? till vilket syfte existerar dom? att vi aldrig ska glömma hur ont det gör att förlora någon? eller att vi aldrig ska glömma hur riktig lycka är? varför? helt ologiskt då vi inte kan ändra minnnet, vi kan inte gå tillbaka till det, vi kan bara relatera utifrån det, men ingenting mer. så varför? ibland skulle det vara otroligt skönt att inte minnas. att inte behöva komma ihåg, att slippa den där bördan på sina axlar. speciellt när den kommer tillbaka, för jag lovar dig, den är tyngre än innan, och om den inte är det, då är du lyckligt lottad. för i mitt fall är bördan alltid mkt tyngre. olidligt.
trött. otroligt jävla trött. trött på allt. trött på inget och bara trött. trött på att inte kunna somna. på att knappt kunna sova. på att inte veta. på att det alltid skall vara nått. på att alltid bli indragen i allt. på att aldrig bara få vara, njuta och kanske vara människa för en stund. trött, utmattad, ja kalla de va du vill men JÄVLIGT less på ren svenska.
usch, snart är det bara en vecka kvar tills att det är den 15e. ser inte fram emot de överhuvudtaget men jag vet så väl att jag måste dit, måste möta en av mina demoner. kanske kunna acceptera lite lättare, kanske bli av med mitt spöke som jagar mig, vad vet jag? de enda jag vet är att jag måste dit. hur jävla jobbigt det än är, hur jävla pissit jag än kommer må efteråt, jag måste dit..
vet du, jag såg han. såg han gå med vovvarna. varenda gång det händer tänker jag på dig. varenda gång jag är i närheten av huset tänker jag på dig. jag tittar om jag kan se honom bara för att kolla en gång till ifall du går vid hans sida och rastar hundarna. ja, jag vet, ja e sinnessjukt. att jag inte har släppt de, men vafan. hur lätt är det egentligen? nån person sa till mig en gång; hoppet är det sista som lämnar människan. och kanske detta är det sista jag har kvar? hopp. hopp om att det kanske finns någonting gott. hopp om att en dag kunna förstå varför. hopp. who fucking knows?
jobb imorrn. gud, jag orkar verkligen inte, men va har man för val. inget att göra åt, bara att bita ihop och ta sitt arsle dit och be och böna om att få det lugnt. men det kommer väl definitivt inte hända. i fucking jinxed it! god damn it...
dagens låt;
gick igenom cd-casen från bilen, massa skivor som är totalt förstörda som ja lagt in i datan istället. minnen, så otroligt mkt minnen. låtar kan verkligen ta fram det bästa ur en och även det värsta. då man vet vad man gjorde exakt då man lyssnade på en sång, precis vem man va med, vad man tänkte och hur man handlade. egentligen väldigt konstigt. då musiken är så abstrakt, att den verkligen kan hålla fast någonting så starkt som ett minne. intressant helt enkelt.
varför ska vi egentligen ha minnen? till vilket syfte existerar dom? att vi aldrig ska glömma hur ont det gör att förlora någon? eller att vi aldrig ska glömma hur riktig lycka är? varför? helt ologiskt då vi inte kan ändra minnnet, vi kan inte gå tillbaka till det, vi kan bara relatera utifrån det, men ingenting mer. så varför? ibland skulle det vara otroligt skönt att inte minnas. att inte behöva komma ihåg, att slippa den där bördan på sina axlar. speciellt när den kommer tillbaka, för jag lovar dig, den är tyngre än innan, och om den inte är det, då är du lyckligt lottad. för i mitt fall är bördan alltid mkt tyngre. olidligt.
if i were you, i would never let me go.
trött. otroligt jävla trött. trött på allt. trött på inget och bara trött. trött på att inte kunna somna. på att knappt kunna sova. på att inte veta. på att det alltid skall vara nått. på att alltid bli indragen i allt. på att aldrig bara få vara, njuta och kanske vara människa för en stund. trött, utmattad, ja kalla de va du vill men JÄVLIGT less på ren svenska.
usch, snart är det bara en vecka kvar tills att det är den 15e. ser inte fram emot de överhuvudtaget men jag vet så väl att jag måste dit, måste möta en av mina demoner. kanske kunna acceptera lite lättare, kanske bli av med mitt spöke som jagar mig, vad vet jag? de enda jag vet är att jag måste dit. hur jävla jobbigt det än är, hur jävla pissit jag än kommer må efteråt, jag måste dit..
du ska vara den du är
du är så vacker som du är
och att du aldrig kan förstå det
du är så rå mot dig själv
du ser allt som ingen annan ser
du är så vacker som du är
och att du aldrig kan förstå det
du är så rå mot dig själv
du ser allt som ingen annan ser
vet du, jag såg han. såg han gå med vovvarna. varenda gång det händer tänker jag på dig. varenda gång jag är i närheten av huset tänker jag på dig. jag tittar om jag kan se honom bara för att kolla en gång till ifall du går vid hans sida och rastar hundarna. ja, jag vet, ja e sinnessjukt. att jag inte har släppt de, men vafan. hur lätt är det egentligen? nån person sa till mig en gång; hoppet är det sista som lämnar människan. och kanske detta är det sista jag har kvar? hopp. hopp om att det kanske finns någonting gott. hopp om att en dag kunna förstå varför. hopp. who fucking knows?
jobb imorrn. gud, jag orkar verkligen inte, men va har man för val. inget att göra åt, bara att bita ihop och ta sitt arsle dit och be och böna om att få det lugnt. men det kommer väl definitivt inte hända. i fucking jinxed it! god damn it...
dagens låt;
Enjoy!
edit;
just ja. glömde säga men jag överväger allvarligt på att sluta snusa, så ni i min närhet, jag ber om ursäkt på förhand för mitt enormt pissiga humör jag kommer ha ifall jag bestämmer mig helt. och tja, lås in mig när ja e förjävlig :P
Kommentarer
Trackback
