slut.
uff.. träningsvärk i hela kroppen.. känns som att man har släpat tusentals ton igår.. fy fan. sjukt jobbigt våran teambildning var, men dock var den förbannade rolig. skratta skratta och åter skratta. men man kan ju inte säga att man hade tur med vädret. huvva, regn o surt. men fighters, de är vi de :D army of roses ftw! vafan, annars skulle man ju inte vara med i top 5 över alla som ha gjort banan ;) höhö :D
känner i hela kroppen dock att helgen kommer bli förbannade tung. INGEN som helst lust att jobba. bara en dag ledig denna veckan o de e imorrn. fy fy fyyyyy fan.... men men, va gör man? bara att börja vänja sig känns de som.
har varit nyttiga dagar dock. måndag-kanonutbildning i dialog. måndag kväll, förfriskningar, bastutunna och SJÄLVKLART (om man är jag) sjöbad :D haha, vafan, man behövde ju, va ju så sjukt varmt i tunnan att man höll på å få hjärtsvikt ;) kan ju iaf säga att i måndags badade man för sista gången för detta år. bikini nu utan bastutunna/bastu är inte att rekomendera, man va bra kall :P
irriterar mig fortfarande på att jag inte har hittat annas grav. känns jobbig att inte veta vart hon ligger, men ändå, när vi väl va där hade man en lättnadskänsla att man inte kunde möta hennes sten, för jag visste inte hur jag skulle reagera på det. men ändå, man vill ju faktiskt veta. jag BEHÖVER veta..
jacob jacob jacob, såg dig i måndags igen med vovvarna. hjärtat hoppar till varenda gång man ser dig, men kan känner att man inte kan gå fram. kan inte gå fram och prata. känns... respektlöst? och jag vet inte vad jag skulle säga. jag lider dock med dig, varje varje dag....
ja, man upphör ju aldrig att förvånas av människor kan jag ju avsluta med. ett telefonsamtal som gjorde att man inte visste om man skulle skratta eller gråta. vafan.. man får hjälp, sen ringer personen och säger; du, kan du stå för detta? varför erbjuda hjälp när man egentligen inte kan hjälpa? hm.... weird.....
dagens låt;
känner i hela kroppen dock att helgen kommer bli förbannade tung. INGEN som helst lust att jobba. bara en dag ledig denna veckan o de e imorrn. fy fy fyyyyy fan.... men men, va gör man? bara att börja vänja sig känns de som.
du är min rädsla.
varje dag.
jag funderar, väntar och hoppas.
men jag börjar tvivla.
vad kommer egentligen hända?
varje dag.
jag funderar, väntar och hoppas.
men jag börjar tvivla.
vad kommer egentligen hända?
har varit nyttiga dagar dock. måndag-kanonutbildning i dialog. måndag kväll, förfriskningar, bastutunna och SJÄLVKLART (om man är jag) sjöbad :D haha, vafan, man behövde ju, va ju så sjukt varmt i tunnan att man höll på å få hjärtsvikt ;) kan ju iaf säga att i måndags badade man för sista gången för detta år. bikini nu utan bastutunna/bastu är inte att rekomendera, man va bra kall :P
irriterar mig fortfarande på att jag inte har hittat annas grav. känns jobbig att inte veta vart hon ligger, men ändå, när vi väl va där hade man en lättnadskänsla att man inte kunde möta hennes sten, för jag visste inte hur jag skulle reagera på det. men ändå, man vill ju faktiskt veta. jag BEHÖVER veta..
jacob jacob jacob, såg dig i måndags igen med vovvarna. hjärtat hoppar till varenda gång man ser dig, men kan känner att man inte kan gå fram. kan inte gå fram och prata. känns... respektlöst? och jag vet inte vad jag skulle säga. jag lider dock med dig, varje varje dag....
ja, man upphör ju aldrig att förvånas av människor kan jag ju avsluta med. ett telefonsamtal som gjorde att man inte visste om man skulle skratta eller gråta. vafan.. man får hjälp, sen ringer personen och säger; du, kan du stå för detta? varför erbjuda hjälp när man egentligen inte kan hjälpa? hm.... weird.....
dagens låt;
Enjoy!
Kommentarer
Trackback
