nuet och framtiden.
sitter på jobbet och jobbar natt, kollar på sex and the city och på ett av avsnitten där Carrie hittar förlovningsringen i Aidans väska och hon spyr, samtidigt som Miranda (avsnittet innan) bestämt sig för att behålla barnet som hon "gjort" tillsammans med Steve och jag började verkligen fundera..
alla verkar skaffa barn just nu och rusa in i framtiden, känns som att man själv bara står stilla och tittar på medan livet flyger förbi en. jag vill göra saker med mitt liv men tiden verkar inte finnas där.
ta personalmötet idag, en kollgea "det verkar som att ingen har ett klart mål med varför vi är här, vi har inget gemensamt mål som vi jobbar mot och därför tar en liten skitsak 20 min för oss att diskutera" och jag fick verkligen en tankeställare. vad gör vi, varför gör vi som vi gör och vart vill vi komma.
detta kan verkligen återspeglas med livet, vad gör vi, vad vill vi och vart vill vi komma? om vi har drömmar, mål, visioner ect, varför tar vi inte tummen ur arslet och gör någonting åt det? varför är det altid så svårt att komma igång med att förändra?
detta stämmer in på mig iaf, med många beslut som jag har gjort eller varit tvingad att göra, men när man väl kommit igång går de jävligt lätt att nå sitt mål.
min stående fråga är dock, varför RUSAR man in i framtiden? varför är framtiden så mkt bättre än nuet? vi har ingen aning om vad som komma skall men ändå är hela vår focusering, våra mål grundade på just framtiden. när förlorade man nuet och började oroa sig i förväg?
nu va kanske barn ett dåligt exempel att ta då de flesta som känner mig, eller snarare alla, vet att jag inte vill ha barn men de är en bra sak att ta upp då barn verkligen är någonting som förändrar ens liv, vardag och all man känner till otroligt drastiskt och på en gång.
"spelar man så vinner man inget", nä det är sant det också men för att spela måste man vara beredd på att förlora och är verkligen instatsen jämnlik med risken kan jag undra. varför måste man alltid ha tillgångar på diverse för att kunna göra en förändring och hur ska man kunna förändra eller komma till sitt mål då man inte har tillräckligt för att satsa?
jag tycker dock att vi alla gör fel. vi är för framtidsmedvetna för att inte kunna sitta tillbaka, leva i nuet och njuta av det som sker. vi måste hela tiden ligga steget före eller helst två steg. jag har aldrig varit bra på att planera eller heller svara på frågan "vad gör du om 5 år? var ser du dig själv om 5 år?" hur FAN ska jag veta det? jag har väl ingen aning om vad som kommer ske och saker hinner förändras efter vägen, vafan. bara för att jag vill någonting nu behöver inte det betyda att jag vill de om 1 år.
är det samhället som har gjort oss så framtidspräglade eller har vi bara flytit med strömmen?
dock säger jag att det inte är någonting fel med att planera sin framtid, absolut inte, men man måste nog ständigt påminna sig själv att det faktiskt är nu vi lever och inte då, vad som är då, är då och inte nu.
over and out.
alla verkar skaffa barn just nu och rusa in i framtiden, känns som att man själv bara står stilla och tittar på medan livet flyger förbi en. jag vill göra saker med mitt liv men tiden verkar inte finnas där.
ta personalmötet idag, en kollgea "det verkar som att ingen har ett klart mål med varför vi är här, vi har inget gemensamt mål som vi jobbar mot och därför tar en liten skitsak 20 min för oss att diskutera" och jag fick verkligen en tankeställare. vad gör vi, varför gör vi som vi gör och vart vill vi komma.
detta kan verkligen återspeglas med livet, vad gör vi, vad vill vi och vart vill vi komma? om vi har drömmar, mål, visioner ect, varför tar vi inte tummen ur arslet och gör någonting åt det? varför är det altid så svårt att komma igång med att förändra?
detta stämmer in på mig iaf, med många beslut som jag har gjort eller varit tvingad att göra, men när man väl kommit igång går de jävligt lätt att nå sitt mål.
min stående fråga är dock, varför RUSAR man in i framtiden? varför är framtiden så mkt bättre än nuet? vi har ingen aning om vad som komma skall men ändå är hela vår focusering, våra mål grundade på just framtiden. när förlorade man nuet och började oroa sig i förväg?
nu va kanske barn ett dåligt exempel att ta då de flesta som känner mig, eller snarare alla, vet att jag inte vill ha barn men de är en bra sak att ta upp då barn verkligen är någonting som förändrar ens liv, vardag och all man känner till otroligt drastiskt och på en gång.
"spelar man så vinner man inget", nä det är sant det också men för att spela måste man vara beredd på att förlora och är verkligen instatsen jämnlik med risken kan jag undra. varför måste man alltid ha tillgångar på diverse för att kunna göra en förändring och hur ska man kunna förändra eller komma till sitt mål då man inte har tillräckligt för att satsa?
jag tycker dock att vi alla gör fel. vi är för framtidsmedvetna för att inte kunna sitta tillbaka, leva i nuet och njuta av det som sker. vi måste hela tiden ligga steget före eller helst två steg. jag har aldrig varit bra på att planera eller heller svara på frågan "vad gör du om 5 år? var ser du dig själv om 5 år?" hur FAN ska jag veta det? jag har väl ingen aning om vad som kommer ske och saker hinner förändras efter vägen, vafan. bara för att jag vill någonting nu behöver inte det betyda att jag vill de om 1 år.
är det samhället som har gjort oss så framtidspräglade eller har vi bara flytit med strömmen?
dock säger jag att det inte är någonting fel med att planera sin framtid, absolut inte, men man måste nog ständigt påminna sig själv att det faktiskt är nu vi lever och inte då, vad som är då, är då och inte nu.
over and out.
Kommentarer
Trackback
