livet.
när man träffar nya människor börjar man automatiskt leka "100 frågor". när man gör detta för att få en bild av hur den andra personen är så börjar man tänka på sig själv, saker man gjort, saker man ångrar, saker man saknar och saker man bara vill glömma bort. alla upplevelser och känslor som man har varit med om under årens lopp, saker man har gjort, sett, människor man har träffat.
allt detta formar oss till de vi är idag men ibland kan jag undra om livet alltid handlar om den hårda vägen, den väg jag har vandrat i mina dar, eller om det faktiskt finns en mjukare väg som kan lära upp en till samma person man är. visst, man ska egentligen inte ångra nått för man lär sig någonting av varje situation men jag tycker dock ändå att vissa saker skall man inte behöva gå igenom, saker ingen människa förtjänar, inte ens de som man ogillar.
varför är det dock att vi alltid lär bäst den hårda vägen? och varför är föräldrar nuförtiden otroligt överbeskyddande, lixom vadå, man lär av sina misstag, annars förstår man inte vad det handlar om. nu säger jag inte att man ska testa allt, självfallet inte, men man måste ändå låta sina barn leva och känna på hur verkligeheten är.
sen förstår jag inte dom som psykiskt misshandlar sina barn, säger hur värdelösa dom är m.m. vad hjälper det? visst, jag kan förstå att man som förälder har sina åsikter om vad man vill att sina barn ska bli i framtiden, men varför gör man detta mot ett barn som är vuxen? jag fattar inte. sånna människor borde man få lära en läxa. hatar när folk inte har vett att betee sig och vadå, nu är det en vuxen person vi pratar om, borde man då itne veta bättre av åren man levt och vandrat på denna jord, sakerna man själv begått och alla misstag som man gjort.
varför måste alla människor hela tiden ha en framtid utstakad åt sig, en väg att gå?
i det stora hela spelar de ingen roll vad vi vill och tycker, ödet spelar oss spratt och puttar in inviderna på den vägen de är menade att vandra och hur mkt åsikter vi än har dom detta kan vi faktiskt inte påverka det ett dugg.
iaf. idag har jag fått manikyr, otroligt skönt faktiskt att bli lite ompyssland, tack snälla johanna för det :)
sen sov jag dåligt så ja e nog lite allmänt bitter idag, men nån måste ju vara det också.
hoppas jag kan somna på morronen när jag kommer hem utan alla tankar som snurrar runt i skallen och gör mig vansinnig.
ljuset i tunneln, kan du fan inte snabba på att komma hit nångång, jag är OTROLIGT less nu på detta.... ><
när slutade allt vara så lätt och bara blev komplicerat?
over and out.
