Born Rebel

Måste man alltid känna det man känner? Vem har kommit på ordet känsla? Ibland är det ett underbart ord och ibland är de det värsta ordet man kan använda. Idag är känsla ingenting bra eller positivt för mig, varför vet jag egentligen inte, jag kan inte förklara det. Men låg, det är jag. Som titanic där hon ligger på botten av havet. Ingenting är bra just nu. Visst, man har underbara vänner, man har en familj, man har en underbar sambo men nä, jag mår ändå inte bra idag. Kallas jag då för självisk eller är jag bara mänsklig?
Jag kan heller inte förklara varför jag känner som jag gör. Jag mår bara bajs. Vill ligga under mitt täcke, glömma bort världen för ett ögonblick och bara sväva. Bort från allt. Iväg, fri som en fågel och inte titta tillbaka.
Hade jag inte druckigt så hade jag garanterat åkt ut en sväng med bilen, kört och kört tills jag var någonstans. Vart bryr jag mig inte, bara bort. Iväg.
Kanske är det dags för ett break. Men vart, när?
Funderingar, tankar, känslor, detta är inte en bra kombination. Lyssnar på låten "Too little too late", grymt bra, men dock.
Egentligen undrar jag varför man är så jävla dum i huvudet. Man tänker, funderar, mår dåligt men gör man nått åt saken? Nej. Man lever så som man alltid har gjort utan att göra någonting åt det. Svävar runt på moln tills man plötsligt störtar ner och landar hårt som fan på marken. Då inser man vad man egentligen gör. Men även då, göra man någonting? Nej. Man får ångest, mjäkar och kräver att alla ska tycka synd om en. En dag kommer det avgörande. Då är det bara att hålla i hatten och se vart det bär av. Men jag kan inte påstå att jag längtar efter det.
Varför är man egentligen så idiotisk? Är man bara en självgod slyna som inte fattar bättre eller är det någonting i den mänskliga naturen som spelar in?
För att sammanfatta allt så har jag bara en sak att säga;
När? Var? Hur? Varför?