Tomhet.

Att förlora någon man känner och står nära är bland de värsta upplevelser en människa kan ha med sig i sitt bagage. Man kommer aldrig ifrån det, hur lång tiden än går. Man kommer aldrig att få tillbaka den människan hur mycket man än önskar de motsatta.
Att ta sig ur en chock som den man får när man får telefonsamtalet att ens kompis inte existerar något mer och har gått vidare är det tyngsta man någonsin kan få. Det sjukaste av allt är att människor frivilligt drar ut i krig för att "tjäna" sitt land, från vadå? Andra människor som bor i de landet. Varför ska man lägga sig i på de viset? Vilka är det egentilgen som dör, jo civila människor. Föräldrar till dessa soldater säger att de är så stolta över sina barn för att de tjänar sitt land, vilket jävla bullshit. När de väl får telefonsamtalet eller en dörrknackning och telegram om att deras barn har dött så skyller de på armen och på de landet de var inne i. Vad de inte förstår är att deras barn mördat oskyldiga människor för att deras land "anser" att de har rätt att ge sig in och bestämma i ett land, jamen kom igen, vi lever på 2000 talet. Vi är inte inne i stenåldern något mer. MÄNSKLIGA rättigheter någon??
Man lever i ett land i fred men ändå pågår det ett krig. Man vet aldrig när man kommer bli misshandlad på väg hem från krogen. Rätt va det är så kommer det och detta föder hat. Hur kan man egentligen göra så? Kan man leva med att man ev har misshandlat en människa till döds för vadå? Att personen inte såg bra ut? Att personen inte såg ut att passa in? Varför?
Människor som misshandlar vet inte hur det är att förlora någon och om de har vetskapen om det, varför skapar de då en möjlighet att någon människa kanske kommer få de samtalet som de själva fått en gång när de vet hur jobbigt det är. Hur jobbigt det är att vara på begravningen och säga hejdå vid en kista full av blommor. Varför?
Vad tänker människor egentligen med när de tar sig rätten att utrota en människas liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0