Förvirrad.
Smärta, ångest, rädsla. Minnen, tankar, frågor. Hur ska ja kunna sortera ut allt som pågår i min skalle, veta åt vilket håll jag ska vända mig åt, veta vilka val jag ska göra, vilka vägar jag ska gå på och famförallt, behålla lugnet på denna resa genom öppet hav, fullt av faror, överraskningar och förundran. Hur fan ska jag göra egentligen? Vad ska jag ta mig till. Kan ingen bara komma ner, förklara och berätta hur det kommer bli så jag slipper sitta här och kämpa med min ångest pga min ovetskap.
Jag vill bara lägga mig ner och skrika, slippa allt, känna bara den svävande känslan som fyller kroppen totalt, njuta av den och aldrig behöva bekymra mig mer. Jag tänker ofta tillbaka på hur allt har varit, minns många bra saker och blir sorgsen av alla jobbigheter som har existerat mitt liv. Jag hoppas att ingen behöver begrava någon som stått dem nära.
Ge mig ett svar, säg ett ord, få mig att förstå, få mig att lyssna. Lyckas du så är jag din. Kan du fånga min uppmärksamhet till bredden av all existens så finns det ingen annan som någonsin kan få mig att få upp intresset, du är på god väg men kommer du lyckas? Vet du inte vad du ger dig in på så lämna detta åt sidan och ta ett steg tillbaka.
Shit, jag snackar bara massa skit just nu, låter orden flöda ur min skalle, ner till mina fingrar som svävar över tangentbordet, bildar ord av mitt invändiga kaos. Hur fan ska jag kunna få upp mig på fötter igen och börja leva som en vettig människa, utan tvivel och med en stor portion självförtroende på mig själv att jag verkligen kan fixa detta.
Snälla, säg de små orden jag behöver höra och visa att du menar dem.
Jag vill bara lägga mig ner och skrika, slippa allt, känna bara den svävande känslan som fyller kroppen totalt, njuta av den och aldrig behöva bekymra mig mer. Jag tänker ofta tillbaka på hur allt har varit, minns många bra saker och blir sorgsen av alla jobbigheter som har existerat mitt liv. Jag hoppas att ingen behöver begrava någon som stått dem nära.
Ge mig ett svar, säg ett ord, få mig att förstå, få mig att lyssna. Lyckas du så är jag din. Kan du fånga min uppmärksamhet till bredden av all existens så finns det ingen annan som någonsin kan få mig att få upp intresset, du är på god väg men kommer du lyckas? Vet du inte vad du ger dig in på så lämna detta åt sidan och ta ett steg tillbaka.
Shit, jag snackar bara massa skit just nu, låter orden flöda ur min skalle, ner till mina fingrar som svävar över tangentbordet, bildar ord av mitt invändiga kaos. Hur fan ska jag kunna få upp mig på fötter igen och börja leva som en vettig människa, utan tvivel och med en stor portion självförtroende på mig själv att jag verkligen kan fixa detta.
Snälla, säg de små orden jag behöver höra och visa att du menar dem.
Kommentarer
Trackback
