Fast.
Jag måste säga att jag har varit med om det absolut märkligaste på senaste tiden. Hur kan ett par ögon och en blick göra att man bara faller pladask, drunknar, helt bortom räddning? Det sjukaste måste ändå vara att jag börjat drömma. Först en marddröm och sen en helt underbar dröm, lycka, frihet. Hur kan du påverka mig så mycket när ingen annan människa någonsin har kunnat göra det? Hur kan få mig att tycka, känna det jag gör? Hur har du gjort?
Från att ha gått från ett håll till att helt vända på tjugofem öre och inte fatta någonting. Kan man bli "kär" genom detta? Kan man få känslor för någon på de här viset? Kan man verkligen falla så som jag har fallit? Din dragning, dina ögon, ditt ansikte, du är oemotståndlig.
Jag är inte den människan som bara tappar all kontroll och låter mig svepas med av känslor, det kan vem som helst intyga men du, du har vänt, vridigt och fått mig att känna, tänka och må på ett helt annat sätt. Inte nog med att vi delar åsikter tankar och förstår varandra så känns allt så självklart på ett sätt det aldrig har gjort innan. Är de du som bär på nykeln till mitt hjärta och sinne?
September, oh ljuva september. Det är långt dit men sen, när du väl är här, då är du fast. Du har inte insett det själv än men du kommer förstå. Att behöva lämna dig kommer vara den största plågan av allt. Kommer jag ens kunna kolla dig i ögonen? Jag vet inte. Jag kommer bara sitta och njuta av dig varenda sekund vi är tillsammans.
Har Han med stort H kommit nu?
Från att ha gått från ett håll till att helt vända på tjugofem öre och inte fatta någonting. Kan man bli "kär" genom detta? Kan man få känslor för någon på de här viset? Kan man verkligen falla så som jag har fallit? Din dragning, dina ögon, ditt ansikte, du är oemotståndlig.
Jag är inte den människan som bara tappar all kontroll och låter mig svepas med av känslor, det kan vem som helst intyga men du, du har vänt, vridigt och fått mig att känna, tänka och må på ett helt annat sätt. Inte nog med att vi delar åsikter tankar och förstår varandra så känns allt så självklart på ett sätt det aldrig har gjort innan. Är de du som bär på nykeln till mitt hjärta och sinne?
September, oh ljuva september. Det är långt dit men sen, när du väl är här, då är du fast. Du har inte insett det själv än men du kommer förstå. Att behöva lämna dig kommer vara den största plågan av allt. Kommer jag ens kunna kolla dig i ögonen? Jag vet inte. Jag kommer bara sitta och njuta av dig varenda sekund vi är tillsammans.
Har Han med stort H kommit nu?
Kommentarer
Trackback
