Ångest.

Jag skulle inte ha gjort så som jag gjorde. Jag skulle inte ha varit så lättillgänglig som jag var. Varför kommer man på saker när det är för sent? Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Varför gjorde jag som jag gjorde. Skulle jag bara ha sagt nu vad jag tycker, tänker och känner?
Nej, då kommer han bara springa så fort han bara kan och så långt bort han bara kan.. Jag kommer alltid leva ensam. Jag kommer inte hitta den killen jag vill ha och hittar jag honom så kommer jag aldrig lyckas fånga honom. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Det är helt sjukt. Jag lever i en drömvärld så långt bort från verkligheten som jag bara kan komma. Varför är det så?
Kan jag inte bara få vara lycklig nån gång? Kan jag inte bara få hitta en kille som jag gillar och som gillar mig? Kan han inte bara höra av sig och säga, hej, du, jag vill ha dig..
Varför ska kärlek alltid vara så svårt? jag förstår inte. Fan, jag är trött på dessa jävla lekar. Ge mig sanningen och jag kan leva med den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0